Copan
Som jessica redan nämnt förfirade min födelsedag lite kvällen innan. Några grabbar som införskaffat lite blandade inhemska drycker.
Förutom att dom smakade skit så var det en mycket trevlig kväll. Låg kvar i en hängmatta där till 01.30 vilket är rekord för denna resa!
Standard är ca. 19.30.
..har dock varit piggare på samtliga födelsedagsmornar tidigare i mitt liv. Vaknade till skönsång från jessica samt room mates Inger & Inger ca. 06.30 tror jag. Upp till takterrassen där hela gänget åt frukost, mer sång och present!! Ridturen fick jag!!!!!
Gjorde mig ordentligt glad i hågen.
Men innan dess var det mayaruin-time once Again, riktigt pigg på det alltså. Spatserade runt där som i trans, satte mig på en trädrot och kollade på byggnationerna på avstånd efter ca. 5 minuter.
Lite trött..
Men vi såg snygga papegojor! Det tyckte jag var roligast.
Det bästa var att man fick gå hem när man ville! vilket blev relativt tdigt. Kom dock på efter ett tag att vi inte riktigt verkligen inte alls visste vart vi bodde. Så vi haffade en sån tuktuk som det finns tusen av och uppgav namnet på vårt hotell.
Sedan började helvetesfärden. Asså gatorna i Copan är av kullersten, stupbranta och dom kör som jajagvetinte, tutar istället för att kolla om det kommer nån, typ:"ifall det kommer nån nu så GÖR INTE DET för nu tänker jag köra".
Det var bättre än Liseberg.
AJA! På eftermiddagen var det då dags för ridturen. Först var det genomgång, utfrågning om tidigare erfarenhet, utdelning av ridhjälm samt allmän information.
Eller nej inget av det förresten, men vi fick reda på vilken häst vi skulle ha=) räcker väl.
Upp i bergen sen, en jävla utsikt kan jag informera. Vackra vyer.
Blev man lite tagen.
Synd åt hästarna dock, som eventuellt var väl små och knotiga för våra svenska kilon, å andra sidan är det inget som säger att man inte kan va både spinkig och stark.
Jag själv = praktexempel.
Upp till en liten by där massa små barn försökte kränga grejor, men gillar inte att handla av minderåriga.. De skall gå i skolan.
Men det var intressant att kolla runt lite hos dom. Tillbaka ner sen, härligt att pilla lite på hästen min. kramade om den massa när vi var klara!! Så hästgubben fnissa åt mig.
Hem och duscha av sig, ut och äta på kvällen. Trerätters! Himla fint.
Fick middagen i present med, mycket väl omhändertagen.
Lite rörd???
Hem och upp till takterrassen ännu en gång för att fortsätta firandet av 20årsdagen - somnade i en hängmatta 22.30.
Hehehe.
Men det var BÄSTA FÖDELSEDAGEN EVER!!!!!!!!!!!!!!!!! Inte alla som fyller 20 i Honduras kullar fan..
Just nu sitter vi på bussen, påväg mot Panajachel, Guatemala. Var och luncha alldeles nyss och det är faske mig ingen tropisk värme här asså. Sverige i maj MÖJLIGTVIS. Befinner oss tydligen 1500 m över havet. Så att vi ska komma hem brunare än brunast kan ni fetglömma.
Men det gör oss ingentingJ )))))
