djungeltelegrafen

var ju som sagt i El Salvadors huvudstad San Salvador häromdan.
hade inget där o göra egentligen, skulle bara sova där en natt. lång resväg osv.
fick höra att i år skulle vi minsann få bo på ett hotell som låg i ett område man KUNDE gå ut i om man ville käka och sådär. till skillnad från år innan då det känts för osäkert.
jaha va bra, ne men vad säger ni, ska vi ta en taxi till innerstaden istället?

jag, jessica, isa och jenny i en, magnus, christian, emma och lina i en annan. allt kändes helt ok tills chauffören hissade upp rutorna och låste dörrarna efter en bit. då kom vi på att vi troligen skulle bli rånade, mördade och organbestulna.
jag har aldrig varit så rädd som när vi gick ur taxin på nåt jävla torg mitt i smeten. så UTSATT och liten.
vi var, utan överdrift, dom enda västerlänningarna i stan. alla andra var potentiella knivmördare.
nu i efterhand funderar vi lite över om vi var så rädda för att vi hört så mycket skit i förväg om staden, eller för att det faktiskt var hotfullt. skakade runt påå gatorna iaf, letade efter nånstans att äta som på protokollet var anledningen till att vi åkt dit.
den verkliga - för att kunna säga att vi vågade.

stånd överallt med frukt och kläder och skit och bälten och pistolhölster osv osv.
kändes fett.
människor som skrek på spanska kors och tvärs och himla härjigt. suspekta individer och jävligt oschyst stämning. och så vi, Dom Vandrande Dollartecknen.
jag svettades ihjäl av diverse anledningar.
tillslut bestämde sig fem av oss för att sätta sig på ett pizza hut som vi hittade, eftersom restaurangvakten (ja) hade automatvapen (ja).

vilken utomordentlig fristad.
när vi käkat och det mötte vi resterande tre utanför. de hade hittat en inhemsk snubbe som kunde engelska och schyst nog agerade guide/body guard åt oss dom kvarteren vi skulle färdas till fots.
jag var säker på att han skulle leda oss till sina gängkompisar eller nalla mina njurar men han var riktigt riktigt hyvens.
sa såhär bl.a.: so what's your story? besides that you're so fucking tall.

ba ja nej det finns väl inte så mkt mer o säga om mig tror jag.

frågade han lite om hur kriminellt det verkligen var; ganska så asså... (åh jag är så himla ball)
guidekillen ska faktiskt få lite dagens ros, han kunde verkligen länsat min kropp men istället så var han bara världens gulligaste och hjälpte oss idioter och pussade oss hejdå på kinden sen.
han och creepy canadian är min favoritfrämlingar hittills.

kom tillslut fram till stället vi bestämt att taxin skulle hämta oss på (guidekillen: "you made it!"), slog oss ner vid en fontän och väntade sista minutrarna.
en liten kille satte sig vid oss vitingar och hans pappa tog kort på honom, ha ha ha..
apor på zoo.
tillslut kom taxin, glädjetårarna var inte långt borta.

MEN JAG VÅGADE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

go hard or go home som nån sa.